Jag har ett gulnat fotografi.

Jag tror inte att jag kan. Säger till mig själv gör det ändå. "Kör bara kör". Ändå protesterar min kropp och min själ bara några minuter senare. Då är det dom viskande tonerna som har tagit över igen. Det kommer aldrig att gå osv. Det är dom onda demonerna som klättrar in i hjärnan och etsar sig fast likt en bläckfisks sugproppar. Typ så.  


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0